Foto: Bildbyrån
SKELLEFTEÅ, fredag den 1 april
Är norrlänning, västerbottning, och bor ett stenkast till Skellefteå Kraft Arena.
Där Norrlands AIK ska bryta ner Färjestad i bäst av sju finaler och ta tillbaka guldet till Norrland.
Jo, jag skrev ishockey även 1978, då Skellefteå efter 1-1 i matcher mot Solna – de kallas så i Skellefteå – vann avgörande i Scandinavium. Den fighten finns fortfarande på näthinnan!
Den dagen minns hela Norrland eftersom AIK var första riktiga norrlag som vann SM. Gävle Godtemplare vann mästerskapet för hundra år sedan. Men vi i norr har aldrig räknat Gävle till Norrland. Så är det bara.
Att Skellefteå slåss om guldet känns fantastiskt.
Efter utslagningen i högsta serien 1990 blev det sjutton (!) tragiska år i allsvenskan.
Vi på tidningen, Norran, hade bespetsat oss på uppgång 2005, hade gjort extraupplaga till påskdagen (!) och väntade bara på seger i sista matchen mot Leksand borta. Masarna hade inget att spela för, men vaknade plötsligt ur törnrosasömnen.
Helvete!
När AIK inte gick upp sörjde en hel stad.
Ett helt län.
En hel landsdel (hela Norrland stöttar AIK).
Men året efter gick vi upp.
Då grät hela Norrland.
Av glädje.
De sjutton åren på ishockeyns bakgator var ett helvete.
Kring 1997 var klubben konkursmässig med omkring sex miljoner i skulder (om jag minns rätt).
Konkursbeslutet togs en fredag och skulle tillkännages kommande måndag.
Men under helgen basunerade vi på Norra Västerbotten – idag Norran! – att klubben hade kniven på strupen.
En företagare i Umeå pyttsade ut 600 000 kronor från egen kassa. Lokala företag lovade gå in med pengar. Privatmänniskor satsade.
Klubben kunde utvika konkurs och på den vägen är det!
Hallelujastämmning i kyrkliga Skellefteå.
Minst sagt.
Sedan dess har det bara gått uppåt.
Publiksifforna har ökar från omkring 1 000 till drygt 5 000.
Laget är inget längre någon praktikant i högsta serien.
Nu handlar det om respekt och SM-final.
Fattar hela Sverige?
Hoppas det!
Nej, jag säger inte att Skellefteå tar guldet.
Man jag sätter femhundra kulor på det.
Varför? Anledningarna är åtskilliga:
• Sveriges bästa publik.
• Sveriges mest utvecklingsbara lag (synd bara att fyra-fem av de bästa packar för NHL under sommaren).
• Sveriges mest anonyma och luriga tränare, Anders Forsberg. Vad vet du om honom egentligen?
• Sveriges uthålligaste lag (0-2 i matcher mot Luleå vändes till 4-2-seger, ett litet bevis. Har slagit alla motståndare i vinter!).
• Sveriges lurigaste lirare. Alla! Slår alltid ur underläge och slår obekvämt och respektlöst.
Ok, har full respekt för Färjestad, som har rutinen, som har stjärnorna en Skelleftekännare i båset (Tommy Samuelsson, som förde Skellefteå upp i eliten).
Men räcker det?
Tvivlar!
4-2 till Skellefteå.
I matcher.
Vågar någon hålla emot?
BO FUHRMAN, tjugotre år som sportchef på Skellefteås husorgan, Norran.
Men nu tippar jag med hjärtat. Precis som alltid.
Foto: Bildbyrån
Fuhrman är skelleftebo, va?
Men han har rätt i det mesta.
Kul att det blivit fart på sportjournalisternas hemsida.
Nu är du illa ute, Fuhrman.
I kväll är det stor risk att Färjestad stänger ytterligare en gulddörr.
Då är det enda roliga som finns kvar i Skellefteå att köra snöskoter.
Har du kvar skotern?
Uppriktigt sagt; jag tror du är fel ute.
Vändningen kommer ikväll.
Faktum är att bland andra Lindström, Warg och Lehtonen bara presterat femtio procent av de kan.
Hittills.
Och jag har aldrig haft skoter.
Så det så.
Ok, Henning, erkänner; nu är vi i Skellefteå illa ute.
Tisdagsförlusten är enkel att sammanfatta:
Vilja men inte kunna.
Vi hade spelet, vi hade målchanserna, men Färjestad satte fler mål.
Skellefteå är i brygga.
Men vi har inte gett upp.
Vad tror andra ishockeyjournalister? Västerbottniska festen slut på torsdag?