Minnesrummet

Ord kan ibland inte beskriva sorgen av en bortgången kollega tillräckligt, men ibland kan just att få hylla och minnas någon genom orden värma lite extra. Minnesrummet är en plats för våra medlemmar att vända sig till för att hylla sina tidigare branschkollegor som inte längre finns bland oss. Detta är en virtuell minneslund för att aldrig glömma. Vi vill lyfta fram både små och stora namn som har påverkat vår bransch i en positiv riktning på ett eller annat sätt.

Hur gör man om man vill lägga ut en text om en bortgången kollega i minnesrummet?

Här nedanför finns ett kommentarsfält där man börjar med att skriva personens namn efterföljt av valfri text. Långt eller kort spelar ingen roll – du väljer själv. Vid önskemål går det att bifoga en bild på personen och även att lägga till mediafiler. Om det till exempel finns en låt eller ett reportage som betyder extra mycket i koppling till personen går det att bifoga det i inlägget. Du kan själv välja om du vill vara anonym avsändare eller inte.

Alla inlägg som skickas in granskas innan publicering.

Till minne av Sven Gustavsson
Kort efter att Sven Gustavsson tagit sin fil kand i statsvetenskap vid Örebro universitet läste han en text i Idrottsbladet, som han tyckte att han hade kunnat skriva bättre själv.
Sagt och gjort. Han skickade in en egen version till tidningen och det dröjde inte länge förrän han blev erbjuden anställning.
Så började en lång och händelserik karriär som sportjournalist för den samhälls- och historieintresserade sörmlänningen, vars kunskaper sträckte sig långt utanför sportens värld.
– Världen är så jobbig, så jag flydde in i idrotten i stället, brukade Sven säga.
Han älskade sin idrott. Efter att ha varit sportchef på Gotlands Allehanda och sportreporter på Gotlands Tidningar fick Sven fast anställning på DN-sporten 1995. Vi fick en lugn, trygg och humoristisk kollega. Vid sidan av arbetet som redigerare skrev han om det mesta, men helst fördjupade han sig i sina favoritsporter: ishockey, motor och friidrott.
Kanske var det hans akademiska studier som gjorde att han alltid betonade vikten av fakta. Det som stod i tidningen skulle vara rätt och riktigt. Det präglade honom också som sportjournalist.
– Jag är nog egentligen mer intresserad av det som händer på planen, än det som händer utanför, sade Sven en sen kväll när vi bevakade sommar-OS i Peking och den sista faktarutan var levererad.
Tillsammans med sin fru och livskamrat, fotografen Maja Suslin, kom han att göra minnesvärda reportage.
2009 reste paret till Jamaica och träffade Usain Bolt i hans hemby. De fick även en pratstund med föräldrarna till världens snabbaste man.
Sex år senare åkte Sven och Maja till den amerikanska södern för att porträttera en ung kille som var en hejare på stavhopp.
“I en lummig trädgård i fuktigt heta Louisiana har grunden lagts för något som har alla förutsättningar att bli en strålande svensk idrottskarriär”, skrev Sven i reportaget som kom att bli DN-läsarnas första möte med Armand Duplantis.
Sven gillade inte kyla och de svenska vintrarna. Därför var det inte förvånande när han berättade att han tänkte bosätta sig i Florida. På cykelavstånd från NHL-laget Tampa Bays hemmaarena fortsatte han att hålla DN-läsarna informerade om det senaste från den nordamerikanska idrottens värld. Han levde kvar i det han själv kallade för en drömtillvaro fram till sjukdomsbeskedet 2019.
Sven Gustavsson blev 65 år gammal och sörjs närmast av hustrun Maja Suslin, döttrarna Linda och Emma samt sex barnbarn.