Amerikanska idrottssjälen; baseball och amerikansk fotboll

Baseboll och amerikansk fotboll är sporter som är en del av den amerikanska idrottssjälen. Lars Lindberg, SVT Umeå, sökte och fick ett av SFF:s stipendier. Han åkte till Boston, USA, för att studera den amerikanska idrottssjälen. Här är hans stipendierapport. 

En man med rak rygg och rynkigt ansikte går sakta på den spruckna cementen i den stekande solen. Han är klädd i en stor vit tröja med knäppning fram och sex stora röda bokstäver på bröstet. Den sedvanliga kepsen med ett stort B på som gör anspråk om uppmärksamheten har formats med åren och färgen har i mångt och mycket försvunnit.

Roger Burch klär sig ofta så. Men det fanns en tid då Roger förknippade kepsen med smärta och frustration. Även om de hårstrån som sticker ut under kepsen redan hunnit bli gråa så har ett liv vid sidan av Boston Red Sox gjort honom gråhårig sedan länge enligt honom själv.

– Det går nästan inte att förklara hur många gånger man har velat slita sitt hår för det där laget. Det är jag knappast ensam om. Hela min familj och de vänner jag har fått via sporten vet att det hela handlar om ett evigt lidande som någon enstaka gång blir glädje. Det är bara synd att det är fördelat till 90 procent av frustration, säger Burch.

Roger och hans familj är uppväxt i närheten av Boston. Numera bor han i Florida, men kärleken till Boston Red Sox är närmare än någonsin tidigare. Det är en kärlek som har funnits i Rogers familj så gott som hela 1900-talet och det är en kärlek som är svår att förklara.

– Vi har inte alltid varit bästa vänner, jag och min far, men vi har alltid haft Red Sox. Har laget förlorat har vi alltid kunna förenas i motgången och har laget vunnit har vi skrattat tillsammans, säger han samtidigt som Roger tar av sig kepsen och gnuggar sig i huvudet.

Roger har inte alltid haft det lätt. Han växte upp i 1930-talets Boston. En stad där få män vid den tiden gick med raka ryggar. Stålindustrin och den djupa depressionen slog hårt på 30-talets Boston. Men det var inte nog med det. Stadens ryggrad, hjärta och flaggskepp hade inte bara tappat sin glans. Den hade även sålt sin själ till djävulen.

För de riktigt stolta New England-borna så är Boston Red Sox inte bara en religion, de är på samma sätt en symbol för idrottsfans som är vana att förlora. Men vi tar det hela från början.

Under början av 1900-talet var Boston Red Sox hela basebollsportens kunglighet. I Amerikas idrott fanns bara en gigant – och det var Boston. Red Sox vann mästartiteln World series 1912, -15, -16 och -18. De var elitens elit och inget kunde stoppa deras herravälde.

Men efter säsongen 2018 bestämde en av basketlagets ägare och teaterproducenten, Harry Frazee att sälja lagets fixstjärna, Babe Ruth för att finansiera en broadwaymusikal vid namn No, No, Nanette.

För Bostonfansen var det här ett övertramp av sällan skådat slag. Inte nog med att lagets bästa spelare blev såld – han såldes dessutom till Bostons värsta rival, New York Yankees. Detta kom att starta en av de största rivaliteterna i idrottsvärlden, men också en förbannelse över Red Sox som skulle vila över laget i nästan ett decennium.

Babe Ruth blommade ut i New York Yankees och hela Massachusetts fick stå och se på medan deras hjälte blev sportens störste genom alla tider – iklädd deras värsta rivals tröja.

– På något sätt är jag glad att det var innan min tid. Jag hade inte kunnat hantera den ilskan som fansen måste ha känt vid den tiden. Det var ett svek mot alla invånare i Boston och trots att verkligheten är en annan idag så har ingen förlåtit försäljningen, säger Roger.

Men förbannelsen hade bara börjat. I depressionens USA hade Red Sox-fansen inte bara förlorat sina arbeten, sina pengar. Deras favoritlag hade dessutom tappat sin stjärnglans och raset hade bara börjat.

Försäljningen av Babe Ruth 1918 startade en 86 år lång förbannelse som kom att kallas för ”The curse of the bambino”. Bambino eftersom det var Babe Ruth:s smeknamn.

1946 fick Boston sin första chans att återta mästartiteln. I baseballens stora final, World series, mötte Boston ett på förhand uträknat St.Louis Cardinals. Boston lyckades på något sätt att förlora i den sjunde och avgörande matchen. Förbannelsen gjorde sig påmind för Boston-fansen.

Efter den smärtsamma förlusten gick antagonisten New York Yankees och vann fem raka mästerskap. Det strödde salt i såren på de passionerade fansen i Massachusetts.

Boston förlorade även World seriens i den sjunde och avgörande matchen 1967 och 2003.

– Men 1986 var värst av alla. Vi hade ledningen och skulle ha tagit hem den serien. Vi förlorade allt på att Bill Buckner tappade ett enkelt marklag mellan benen och det kan bara förklaras av förbannelsen.

Under den tiden hade stadens basketlag, Boston Celtics dominerat basketsporten på ett sätt som saknar motstycke i idrottsvärlden. Med 16 titlar på 29 år dominerade de sporten. Men trots framgångarna så sörjde Red Sox-fansen. Deras flaggskepp stod fortfarande strandat. Förbannelsen vilade fortfarande över laget.

Efter semifinalförlusten mot Yankees i den sjunde och avgörande matchen höll fansen på att få nog. 85 år efter försäljningen av Babe Ruth så hade Boston ännu inte vunnit en enda World series, värsta rivalen Yankees hade vunnit 26 mästerskap under den tiden.

2004 var det dags igen. Efter tre dagar av konstant lidande kunde Yankees segla iväg till en 3-0-ledning i semifinalen (American League Championship series). Inget lag i baseballsporten hade kommit tillbaka från 0-3 i matcher. Förbannelsen visade sig igen. Men under fyra dagar i oktober 2004 hände något makalöst.

I den fjärde matchen fick Boston liv. Boston vann match fyra efter att David Ortiz avgjort matchen i den tolfte inningen. Hela Boston tändes till liv och kampanjen, ”Why not us?” blev ett faktum.

Under de kommande tre dagarna stod laget för en av idrottsvärldens häftigaste vändningar. De bröt förbannelsen, satte punkt på lidandet och vann American League Championship-finalen med fyra matcher mot tre. En vecka senare besegrade Boston St.Louis Cardinals i fyra raka matcher och vann sin första World Series på 86 långa, smärtsamma och deprimerande år för inte bara Red Sox-fansen, utan för hela Massachusetts.

– När vi besegrade Yankees i New York på stadion där Babe Ruth är staty utanför, då visste vi att förbannelsen var bruten, säger Roger.

Bostonborna kunde återigen sträcka på ryggen, de var tillbaka och det eviga lidandet var äntligen över. 2004 stod de återigen som mästare. De som gick omkring med de sex röda bokstäverna på bröstet kunde återigen vara stolta över sitt lag. Det var länge sedan de var det på riktigt.

Text: Lars Lindberg, SVT Umeå

Foto: Privat. Stipendiaten Lars Lindberg (t.h.) under USA-resan.